Reklam | Duells AB

1977 – en svensk klassiker

Det låter kanske en smula underligt att kalla 1977 för en svensk klassiker då vi inte ens lyckades nagga till oss en enda medalj i individuella motocross-VM. Men vi hade Bengt Åberg och den 14 augusti.

Platsen var Luxemburgs Grand Prix och där körde Bengt Åberg med den nya fyrtaktaren HL 500 som Yamaha tillsammans med Sten ”Storken” Lundin snickrat på i verkstaden i Tyresö hos importören Hallman & Eneqvist Motor. Inledningsvis på säsongen blev ingen höjdare då ”cykeln” inte var riktigt tillförlitlig. Men i Luxemburg flög han ifrån konkurrenterna som alla körde tvåtakt. Nu blev det ”bara” en total niondeplats för Åberg i VM, men hans uppvisning i Luxemburg kommer vi aldrig att glömma. 500-världsmästare blev denna gång fjolårets 250-världsmästare Heikki Mikkola som nu sadlade en Yamaha och inte Husqvarna som vi vant oss vid sedan tidigare. Roger DeCoster (Suzuki) blev tvåa och även bronset gick till Suzuki via Gerrit Wolsink. Jänkaren Brad Lackey smög in som fyra före Håkan Andersson som nu sadlat om till 500-klassen.

I 250-VM blev det storslam för KTM då de lade beslag på samtliga tre medaljer via Gennadij Moiseev, Vladimir Kavinov och André Malherbe. Noterbart i övrigt var att en fransman äntligen smög sin på topp 10-listan (Jean-Jaques Bruno). Bästa svensk blev Thorleif Hansen som tolva, fem placeringar bättre än Håkan Carlqvist. Gaston Rahier (Suzuki) fullbordade sin trippel i 125-klassen genom att vinna för tredje året i följd. Den något kontroversielle holländaren Gerard Rond (Yamaha) blev tvåa och Rahiers landsman André Massant (Yamaha) trea. Två finländare fanns med på topp 10-listan; Göte Liljegren (femma) och Matti Autio (åtta).

I den holländska sanden i Markelo kördes årets Trophee des Nations med storfavoriterna Belgien som vinnarteam: Roger DeCoster, André Malherbe, Harry Everts och Jaak van Velthoven. Glädjande var det att se Sverige köra in som tvåa. I det svenska laget körde Håkan Carlqvist, Thorleif Hansen, Håkan Andersson och Magnus Nyberg. Därefter följde England, USA och hemmanationen Holland. I Motocross des Nations (kördes i Cognac, Frankrike) vann Belgien på nytt. I truppen var dock Harry Everts utbytt mot Jean-Paul Mingel, som för övrigt körde Montesa. USA med laget Toni DiStefano (Suzuki), Steve Stackable (Maico), Gary Semics (Kawasaki) och Kent Howerton (Husqvarna) kom tvåa och således lämnades VM-fyran Brad Lackey utanför laget. England som var trea 1975 noterade nu en ny bronspeng. Med undantaget Magnus Nyberg ut – Arne Lindfors in, hade Sverige samma lag som i Trophee-tävlingen och vi blev fyra.

I lag-NM (125cc) fick Sverige pisk av Finland och av Danmark i (175-500cc) trots att vi körde med ett så pass starkt lag som Håkan Andersson, Thorleif Hansen (individuellt bäst), Örjan Åberg och Torbjörn Winzell. På juniorsidan blev det däremot en lagtriumf (500cc) och i kvintetten körde bland annat Anders Patriksson. Hemma i Sverige då? Det här året blev det dubbelt Skene MS i RM 50cc via Yamahachefen Magnus Johansson (storebror till Peter ”PJ”) och Henrik Thyrén medan AMF Södertäljes Anders Eriksson blev trea. Ingen dålig trio på pallen. I JSM250 segrade Stefan Barklund före Roger Wahlgren medan Johan Elgestig vann JSM500 före Kenneth Lundin. Jajamänsan, det är Sten ”Storken” Lundins son.

Johnny Bjurström vann RM i 125-klassen före Björn Casserborg och Conny Carlsson. Tommy Olsson (fyra) missade pallen men fick revansch i 250-SM där det blev ett silver bakom Thorleif Hansen. Magnus Nyberg knep bronset medan ”Carla” fick nöja sig med niondeplats med slitvargen Sven Berggren, Rolf Wicksell och Bertil ”Boda” Fransson framför sig i tabellen. Håkan Andersson bytte som sagt upp sig till 500cc och där blev det omedelbart guld före Bengt Åberg och Åke Jonsson. I lag-SM gjordes det upp på Pepparrotsbanan i Enköping. Ulricehamn vann 250-klassen medan AMF Södertälje segrade i 500cc.

På den amerikanska marknaden började det ploppa upp alltfler så kallade superstjärnor. Marty Smith (Honda) som under de tre föregående 125-åren blivit etta-etta-tvåa tog nu steget över till 500-klassen där han omgående blev mästare. Dessutom fick han på kuppen revansch på Bob Hannah (Yamaha) som besegrade honom i fjolårets 125-klass. ”Hurricane” blev denna gång tvåa före evige trean Steve Stackable som nu var tillbaka i sadeln hos Maico. Marty Smith skulle dock få sin andraplats också. I 250-klassen blev han nämligen besegrad av Toni DiStefano (Suzuki). Jim Pomeroy, numera Honda, blev bronsmedaljör. I 125-klassen var det stenhårt om segern. Broc Glover och Danny LaPorte hamnade båda på 240 poäng, guldet gick till den förstnämnde. Bronspengen gick till Yamahaföraren Brian Myerscough. I supercrossmästerskapet blev medaljligan exakt likadan som i 250-klassen.

Foto: Torsten Hallman Arkiv (Bengt Åberg)

Kommentarer (1)

fredrik

Rolig läsning. Man undrar varför inte Bengt Åberg fick plats i lagvm när han uppenbarligen kunde leverera på högsta nivå.

Reklam | Berg Racing AB
Reklam | Delta MC
Reklam | MÖR Racing AB
Reklam | EMX Racing AB
Reklam | MC Sport AB